”Tänk va re e makabert!”
utbrast Eva.
”Ja, dom bara tror att dom kan
konstatera sej ha satsningar som blir bra-å-ha i längden!”
svarade hennes väninna Anna, och fortsatte: ”Dom till och med
tar för givet att dom inte kan va lika bra som oss, åsså
ere fortfarande dom som bestämmer på en yta!”
Eva fnissade. ”Dessutom så
kommer vi att kunna bestämma över dom som e så
oskyldiga så att vi verkligen kan ha roligt me att stå
för att de e vi å inte dom som har ta-mej-fan-all-moral!”
Anna log och konstaterade sej ha sin
bästa väninna i henne Eva, som svarade med ett bryskt
avståndstagande ifrån att den tolkningen av deras
relation. ”Däremot,” la hon till, ”e re faktiskt
tillräcklit bra-å-ha vän du e för att vi ska ha
för all tid och framtid en satsning på varandra i moral,
och om nu alla killar kunna hinna före - då skulle det
inte ha me å göra att vi två serde sådär
som att vi e dom superba, och dom bara e mediokra å sådär!”
Eva hånlog lite stort. ”Nej de
skulle re ju inte!” konstaterade hon.
Anna hånlog hon också, på
nåt sätt djupare än vad Eva gjorde. ”Näej, dom
har ingenting att ta för givet som att dom e av
ta-mej-fan-all-moral, utan dom e å se som om dom har en
faktiskt omoral trots allt, i alla fall, trots hur mycke dom än
anstränger sej!”
Eva blev fundersam ”När vi blir
vuxna,” sa hon, ”då kommer vi inte att ha nåra killar
att ta som verkligen e småsinta å etablerade som nånting
å skylla på! Dom kommer alla å bli som vi vill ha
dom å bli, nämligen satsande på att vara såna
som ansvarsförklaras av en kvinna! Så ja vet inte om vi
verkligen vill ha re sådär, att inga killar råkar
fatta att dom kan vl ta å va elaka, lite grann, sådär!”
Anna funderade. Sen tydde hon det som
att hennes kompis hade fel i att det behövde bli så, ens
med tiden, rent av, tänkte hon, tyst först, men fortsatte
som om hennes väninna säkert hade kunnat läsa hennes
tankar: ”.. för vi behöver inte ta rom som dom verkligen
vill väl överhuvetaget om vi inte serom som moral ens
närrom försöker ha moral; då äre bara en
anpassning till å försöka va som oss!”
”Näej! Sådär ere
inte!” svarade hennes kamrat. ”Re e inte dom-å-inte-vi som
egentligen kanråka illa ut i å me att rom inte bryr sej
om att va oss till lags nå mer sen.”
”Tror ru inte att dom kan avse vara
snälla fast vi egentligen kan fara me att dom föralltid
varit elaka!?” frågade Anna tillbaka.
”Näej, de tror ja inte!”
utbrast Eva. Och hon undrade om hennes kamrat varit me om nåt
som fått henne att inte inse ”att dom ta-mej-fan kan va
listia, dom där männen!”
”Äh! De kan dom väl ine!
Rom kommer ju å föralltid vara de av roliga mot varann me
å försvara oss å andra tjejer! Dom kommer föralltid
å vara som vi fattarom som rom ska va! För annars harom
varandra mot sej!”
”Tycker ru re-e säkert atdom
kommer att fara me atdom ska fortsätta vara emot varann?! För
rom kommer ju inte å ha me sej att de kan få va precis
alla andra män precis hela tiden, som e å skylla på!”
Anna såg på Eva och trodde
sej vara finurlig när hon sa: ”Eva, va kan ru å ja vara
förutom re rom vill?! Å sen e re ju såna som Seggan
förstås! Han kan ju inte tas för annat än att
han ska ha å va bög av nå slag! Rå har vi rom
alla i vårt nötskal!”
Eva tittade på henne. ”Ja tror
inte Seggan kan va den som inte ser redär som en ren
förolämpning! Å hur ska ru å ja kunna hävda
att han e bög på nå annat sätt än genom å
hävda att han e å ta som de! Å ru vet, den där
ansvarsfulle killen Sebastian kommer säkert å berätta
re för honom!”
”Ja har redan räknat ut de att
Anders kommer å kunna gå omkring å luras att han e
honom! Han kan inte annat än se sej som moral bara om re e så
att ja, eller nåra andra som e tjejer, tar å bekräftar
han!”
”Så ru menar att ...” Eva
avbröt sig. Entusiasmen i det hennes vännina just sagt
satte henne till svars om att det tas på allvar att man skulle
kunna se Anders som Annas alibi för att luras alla killar är
de elaka!
”Så ru menar,” upprepade hon
efter ett tag, ”atdom kommer att tro re e Seggan som kommer å
avses va den enda vi ska klanka ner på?!”
”Ja, re e just så ja tror re
e!”
Eva tittade på sin vännina,
som hin just i och med det såg som för första gången.
”Ja, ja tror ja e me på de!” sa hon efter ett tag. Men mer
lite mer betänketid la hon till: ”Men ja tro inte att Seggan
kommer å acceptera re där!”
”Re behövs inte att Seggan
accepterar re! Re behövs bara att ansvaret hamnar bland rom
andra som e män ett tag! Å sen kan vi ha re till att
Seggan e ren som för alltid skulle vara sån där! ...
Sån som rom e alltså! Eller värre än rom, eller
så!”
”Oj! Re kan vi ju göra!”
svarade Eva!
No comments:
Post a Comment