Flickornas konversation ...

”Tänk va re e makabert!” utbrast Eva.

”Ja, dom bara tror att dom kan konstatera sej ha satsningar som blir bra-å-ha i längden!” svarade hennes väninna Anna, och fortsatte: ”Dom till och med tar för givet att dom inte kan va lika bra som oss, åsså ere fortfarande dom som bestämmer på en yta!”

Eva fnissade. ”Dessutom så kommer vi att kunna bestämma över dom som e så oskyldiga så att vi verkligen kan ha roligt me att stå för att de e vi å inte dom som har ta-mej-fan-all-moral!”

Anna log och konstaterade sej ha sin bästa väninna i henne Eva, som svarade med ett bryskt avståndstagande ifrån att den tolkiningen av deras realation. ”Däremot,” la hon till, ”e re faktiskt tillräcklit bra-å-ha vän du e för att vi ska ha för all tid och framtid en satsning på varandra i moral, och om nu alla killar kunna hinna före - då skulle det inte ha me å göra att vi två serde sådär som att vi e dom superba, och dom bara e mediokra å sådär!”

Eva hånlog lite stort. ”Nej de skulle re ju inte!” konstaterade hon.

Anna hånlog hon också, på nåt sätt djupare än vad Eva gjorde. ”Näej, dom har ingenting att ta för givet som att dom e av ta-mej-fan-all-moral, utan dom e å se som om dom har en faktiskt omoral trots allt, i alla fall, trots hur mycke dom än anstänger sej!”

Eva blev fundersam ”När vi blir vuxna,” sa hon, ”då kommer vi inte att ha nåra killar att ta som verkligen e småsinta å etablerade som nånting å skylla på! Dom kommer alla å bli som vi vill ha dom å bli, nämligen satsande på att vara såna som ansvarsförklaras av en kvinna! Så ja vet inte om vi verkligen vill ha re sådär, att inga killar råkar fatta att dom kan vl ta å va elaka, lite grann, sådär!”

Anna funderade. Sen tydde hon det som att hennes kompis hade fel i att det behövde bli så, ens med tiden, rent av, tänkte hon, tyst först, men fortsatte som om hennes vännina säkert hade kunnat läsa hennes tankar: ”.. för vi behöver inte ta rom som dom verkligen vill väl överhuvetaget om vi inte serom som moral ens närrom försöker ha moral; då äre bara en anpassning till å försöka va som oss!”

”Näej! Sådär ere inte!” svarade hennes kamrat. ”Re e inte dom-å-inte-vi som egentligen kanråka illa ut i å me att rom inte bryr sej om att va oss till lags nå mer sen.”

”Tror ru inte att dom kan avse vara snälla fast vi egentligen kan fara me att dom föralltid varit elaka!?” frågade Anna tillbaka.

”Näej, de tror ja inte!” utbrast Eva. Och hon undrade om hennes kamrat varit me om nåt som fått henne att inte inse ”att dom ta-mej-fan kan va listia, dom där männen!”

”Äh! De kan dom väl ine! Rom kommer ju å föralltid vara de av roliga mot varann me å försvara oss å andra tjejer! Dom kommer föralltid å vara som vi fattarom som rom ska va! För annars harom varandra mot sej!”

”Tycker ru re-e säkert atdom kommer att fara me atdom ska fortsätta vara emot varann?! För rom kommer ju inte å ha me sej att de kan få va precis alla andra män precis hela tiden, som e å skylla på!”

Anna såg på Eva och trodde sej vara finurlig när hon sa: ”Eva, va kan ru å ja vara förutom re rom vill?! Å sen e re ju såna som Seggan förstås! Han kan ju inte tas för annat än att han ska ha å va bög av nå slag! Rå har vi rom alla i vårt nötskal!”

Eva tittade på henne. ”Ja tror inte Seggan kan va den som inte ser redär som en ren förolämpning! Å hur ska ru å ja kunna hävda att han e bög på nå annat sätt än genom å hävda att han e å ta som de! Å ru vet, den där ansvarsfulle killen Sebastian kommer säkert å berätta re för honom!”

”Ja har redan räknat ut de att Anders kommer å kunna gå omkring å luras att han e honom! Han kan inte annat än se sej som moral bara om re e så att ja, eller nåra andra som e tjejer, tar å bekräftar han!”

”Så ru menar att ...” Eva avbröt sig. Entusiasmen i det hennes vännina just sagt satte henne till svars om att det tas på allvar att man skulle kunna se Anders som Annas alibi för att luras alla killar är de elaka!

”Så ru menar,” upprepade hon efter ett tag, ”atdom kommer att tro re e Seggan som kommer å avses va den enda vi ska klanka ner på?!”

”Ja, re e just så ja tror re e!”

Eva tittade på sin vännina, som hin just i och med det såg som för första gången. ”Ja, ja tror ja e me på de!” sa hon efter ett tag. Men mer lite mer betänketid la hon till: ”Men ja tro inte att Seggan kommer å acceptera re där!”

”Re behövs inte att Seggan accepterar re! Re behövs bara att ansvaret hamnar bland rom andra som e män ett tag! Å sen kan vi ha re till att Seggan e ren som för alltid skulle vara sån där! ... Sån som rom e alltså! Eller värre än rom, eller så!”

”Oj! Re kan vi ju göra!” svarade Eva!

No comments:

Post a Comment